Vila o vila..

Nu kom Mats vår snickare, snart dyker Ken upp vår
höstlovsdräng..
Att bo på ett jordbruk är att leva på en arbetsplats..
Visst finns här lugn, men vissa dagar är för mycke bara.
I vafall när man som jag inte är frisk..
Det är en utmaning att förhålla sig till verkligheten här,
hur mycke är mitt ansvar, hur mycke ska jag ta på mig.
Hur mycke klarar jag av utan att bli sämre....
Senaste tiden har jag mer eller mindre fått ge fan i allt..
Inte kul, men jag har inget val, idag vet jag inte vart jag
ska ta vägen.. ibland vill jag bara skrika..
Men vad ger det...vila..o vila så att jag kommer tillbak på
spåret är det enda, trist men sant..
bye