söndag 11 oktober 2009

Funderingar runt Det perfekta barnet o dess överlevnad.

När vi föds är vi alla Det Perfekta Barnet.

Våra brister är våra tillgångar o våra tillgångar kan
bli ett hinder.
Om jag säger såhär, våra svagheter tvingar oss att
trimma det som faller oss lättare.
Men det vi är bra på kan lätt ta över, så att dom svagare
sidorna göms, glöms bort..
Sedan kan vi fundera över... vad är bra o vad är mindre
bra hos en människa...

När ett barn föds till jorden är det helt perfekt,
en helt unik liten varelse.
Sen föds det igen, in i livet PÅ jorden.
Den dag då barnet börjar bli medvetet, medvetet om att
det är en egen varelse, med känslor, andra än dom
grundläggande...o tankar..
Att tänka egna tankar o så språket så klart.
Varenda unge.. unik o perfekt på sitt alldeles egna vis..

Så är det dags för dagens moderna samhälle o nu gäller det
att vara "rätt" annars hamnar man snabbt på sidan.
Det måste vara helt livsfarligt att födas idag, i alla fall för
våra personligheter, ja, det är ju en stor risk fysiskt med..

Alla vuxna vet ju hur barn ska vara, vad barn får säga o
o göra, hur dom ska se ut mm, mm..(sägs med näbbig röst)
Jag är mycket tveksam till vad som är till nytta i vårt
moderna uppfostringssätt o vad som bara skapar ångest o
känslor av otillräcklighet o dåligt självförtroende.
Som sagt synsättet på vad som är bra o dåligt är rätt snävt.
Det är ett under att så många barn klarar av att behålla
sitt riktiga "själv", Det Perfekta Barnet, i denna vår ytliga,
rusande o hårda värld.

Men utmaningen tycks bestå hela livet ut, att klara att
vara sann mot sig själv o inte ge efter för trycket
från omgivningen.
Tonåren kanske är den tuffaste tiden, ungarna prövar
olika roller både frivilligt o ofrivilligt.
O idag så bygger vi våra identiteter på ytan mer än på
vår inre styrka.. o som osäker fjortis är det nog väldans
lätt att tappa bort sig själv.

Det är en sorg att tänka på alla Perfekta Barn som kommit
bort o aldrig återfunnits...
Jag önskar att dom alla ska bli räddade som "Ninni" i
Mumintrollen, det är aldrig försent att hitta sitt "jag" men
helst skulle jag önska att ingen, ingen nånsin fick tappa bort
sitt Perfekta Barn...

Ps. jag känner ett sånt Perfekt Barn, hon försvann för bara
nåt år sedan, men henne kommer vi att finna igen, var så säker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar