- 4.4, anar vintervila..

Nu är det tid, tid för Moder Jord att gå till vila.

Allt som fötts o vuxit fram under gångna

sommaren har krävt hennes näring, hennes energi.

Vi som ska hålla oss vakna i vinter är totalt

beroende av vad vi kan skörda denna hösten.

Jordens gåva till oss människobarn.

I morse såg jag den utmattade men nöjda
modern svepa in sig i sitt första täcke.

Sakta lutar hon sig tillbak, snart ligger hon

i djup sömn o samlar kraft för att till våren

försiktigt vakna o med ny värme, föda o göda

oss jordeungar...

Låt oss se till att hon kan sova lugnt, i trygg
förvissning att vi inte ställer till med allt för
mycket oreda.

Låt oss se till att hon kan vakna o glädjas åt

att det är rent, snyggt o välskött.

Låt henne vakna med våren, utvilad o glad.

Full av kärlek går hon, som hon alltid gjort sen
urminnes tider direkt till sitt värv, att tina fram

oss ur kylan o att få hela vår värld att blomma

o bära frukt ännu en sommar.

Stackars lilla syrenen som

virrat till det o vaknat när den igentligen ska somna..