Att se det stora i det lilla..

Kerstin skrev igår en massa klokt..igen.
Bl.a att se det lilla i det stora o självklart
gick min hjärna igång, att se det lilla i det stora,
att se det Stora i det Lilla...
Att kunna glädjas åt vardagsundren, inte ta
hälsa, vänner, familjen, platsen vi lever på,
djuren i vår närhet både tama o vilda, frisk luft,
rent vatten, mat, bra mat...konst, musik, teater,
skratt, gråt, att kunna gråta är inte alla förunnat..
Skulle kunna rabbla i evighet, räkna upp saker i
våra liv som vi aldrig tänker på utan ser som en
självklarhet, som vi tror alla har det..
Eller vill tro att alla har det, hmmm.

Men inte ens i detta land är det självklart att kunna
äta tex, allergi mot mat är vanligare än man tror.
Har en bekant som förlorat sin smak o luktkänsla.
Det går inte ens att föreställa sig...
Att inte kunna se, höra, gå, använda sina händer..
Vi vet inte hur morgondagen ser ut o det löns inte att
oroa sig, men att grabba tag i livet just nu o glädjas
över allt vi har istället för att gråta efter mer, ter sig
väldigt vettigt i mina ögon...nåt att jobba på.
Nu när jag sitter o tänker på vad jag mist, så inser jag
att annat har dykt upp istället, mitt liv är en rörelse
av allt som kommer o går, går o kommer.
Ett evigt skådespel, där jag är huvudperson, snacka
om spännande o alla har sin egen teater, varenda
liten en på denna jord...