Förbannade tvivel...

För det mesta sen jag började bli friskare har
jag en harmoni o en känsla av att vara rätt nöjd
med mig trotts allt..
Tar mig själv för den jag är, med gott o ont, bra o dåligt.
Jag är en människa o vi är inte alltid så perfekta...
Gör mina bilder o står för dom...sjunger med mr.V o gillar
det o vad andra tycker kan jag inte göra så mycke åt...
Jag gör det jag älskar så gott jag kan ibland bättre o ibland
sämre...men alltid så gott jag kan just i den stunden...

Men då o då kommer tvivlet...orken rinner bokstavligen ur mig.
Livslust o harmoni ersätts med oro o ångest.
Tvivel tar bort energin, fantasin, harmonin o allt annat bra.
I dom stunderna tycker jag inte om mig alls o ibland skäms jag
över mig o när jag inte tycker om mig får jag svårt att tycka
om dig o alla andra...blir jävligt kritisk o dum.
När tvivlet tar mig blir jag en liten skit o ibland en stor skit...
Tur nog händer det allt mer sällan...

Jag jobbar på saken ser ni, min plan är att tvivlet ska ner till en
nivå där det inte sänker mig, utan blir ett verktyg som gör att
jag blir lagom självkritisk o därigenom kommer att växa på
alla plan...både som människa o i min kreativitet.
Låter vackert, ja..ler själv när jag läser vad jag skrivit...men
va tusan...detta är min plan o nu jädrans ska Olsson börja stå
stadig på jola o bli energifull som sola..:)...
Tjao