tisdag 2 februari 2010

Sorg, glädje, lycka, smärta..i en enda röra.

Var förbi en bekant igår kväll...vi satt o pratade om livet
o jag insåg att jag inte var ensam om funderingarna
om livets motsägelser...allt har två sidor
(eller fler) på gott o ont.

Jag är verkligen full av motsägande känslor....
Tex. när jag tänker på min skilsmässa (vilket jag sällan gör)
känner jag fortfarande en stor sorg, den verkar aldrig
försvinna...är så besviken på "oss"...som inte var klokare
eller vad vi nu skulle ha varit..
Nästa sekund är jag så glad att jag drog, tog tag i mitt liv,
mitt liv som håller på att bli nåt jag inte ens vågat drömma
om för några år sen...
Men så är ilskan där.. blir jag så arg på mig själv som inte
drog tidigare, som inte gav mig, utan lät tjurskallen gå före
överlevnadsinstinkten...ett dyrköpt val..
Så en ny kännsla... lyckan över hur allt ordnar sig...
nya människor som jag mött...nya sidor hos mig själv... som
delvis hör ihop med dessa möten o erfarenheter.
Så kommer besvikelsen..att jag så snabbt gick in i ett nytt
förhållande...fast det kanske inte var så konstigt o det ledde
ju till nåt gott det med fast det sket sig....
Jag kan till o med känna tacksamhet över sjukdomen som
tvingat mig att stanna upp...tänk vad jag missat tidigare
när jag kutade runt i en jädra fart...nu tvingas jag i o för sig
att se allt, men jag bestämmer själv vad jag ska lägga energi
på...har insett att man får välja sina strider...
O jag tror att jag kommit en bit på vägen när det gäller att
kunna ta mig tid till eftertanke o även det svåraste....att
säga .....nej..


Nä.. har filosoferat mig bort i det blå...gör så ibland som
ni märker...men nu...Tisdag, snöblåst o strömming i ugn.
Kram på er "out there"

2 kommentarer:

  1. Ja, visst kan man undra. Tumörer och strokar är inte kul att tampas med. Men jag har mött fantastiska människor och fått vara med om ett och annat. Och utan sjukdomarna kanske jag bara vaggat runt i min förra rätt nedgångna lägenhet. Blivit fetare och äldre och inget mer. Ja, man kan undra...

    SvaraRadera
  2. ...mmmm, kan känna igen mycket av det du pratar om. Att man inte får vara ensam om nåt :)
    Ber-och dalbana på Tivolit som kallas Livet!

    SvaraRadera