O en dag har snart gått ur mitt liv..
Jag har inte gjort ett levandes dugg..
Det är sjätte dan som min nacke är
i baklås o jag är rätt pissed o less..
Dom dar jag inte gör något är inte
många nuförtiden...ett tag var det
varje dag...å när jag var frisk ville
jag aldrig stanna av..lugn gjorde
mig nervig...nu är jag en annan igen.
Jag mår bäst om jag får uträtta nåt..
så är nog dom flesta..men som idag
en dag att bara vara.. en dag som
aldrig kommer åter.. en dag i onödan
eller...det kanske blir den viktigaste..
vad vet man...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar