söndag 30 maj 2010

duger inte till det som är viktigt.

Älskar mina människor...
men vad gör man om orken tryter..
Folk som jobbar ska ha mat..jäpp..
speciellt om det är drängen, min bonusunge...
föranmälda kaffegäster...energigivare o goounge..
måste öka lite hade tänkt hinna nåt själv med..
rensa ogräs o hänga gardiner...
Okej en middasgäst till..trevligt o maten räcker ..lungt
skjutsar till slut hem drängen...trött. försökt hinna med
lite ogräs i leran...klockan är sju ingen ringer..bad, korsord,
är helt tom...sprättar en folkis hoppar i spat..nice...
telefonen ringer..hej har du valter inne...nop...i lagårn..OK
Moppe på gårn...kliver upp o låser dörrn ge mig ro........
Badet lugnar lite..dörren knorrar..gäster fulla köket igen..
kl är nästan nio..gud jag vill inte..kan inte va trevlig..tårar...
blir tvungen att visa mig o vara hård..nekande..
kräks...
önskar lagom dos per dag av rara folk ..det här är inte rättvist...
Jag har inte en schans...jag går undan..mår mycket dåligt..
känner mig usel som inte kan ta hand om dom jag gillar ens.....
Inatt somnar jag som bedrövlig o värdelös....om jag kan sova.

3 kommentarer:

  1. Inte är du värdelös min kära kära syster! Du måste säga nej ibland och bara bry dig om dig själv. Folk som man tycker om och som också tycker om en tillbaka, förstår när man säger att man inte orkar. Var rak och ärlig, både mot andra men också mot dig själv.
    Här kommer en varm och låååååång kram!

    SvaraRadera
  2. ...man måste ju få gå undan utan att känna sig värdelös...det vi, det vet du!

    Du vet säkert, alldeles säkert att man måste få stanna upp....inte för att man är värdelös utan för att man är värdefull!!!

    Så hälsar Gunilla igenkännande!

    SvaraRadera
  3. Du måste känna själv, ingen annan kan göra det åt dig. Ett nej är inte alltid en svaghet, något som du vet vid det här laget. Vi står bredvid dig och bär dig om du ber oss om det, men samtidigt är det bara du som kan ta dig till mållinjen. Vi måste få göra samma sak. Balans, eller hur? Du påminner mig ju ständigt om det. Älskade mamma.

    SvaraRadera