En miss i skapelsen

När jag blir rädd eller orolig över nåt..sätter det sig i
området under revbenen o liksom ovanför naveln typ.
Är det nåt allvarligt kan oron bli rent fysisk o jag får en
stor klump eller hål..är det ännu värre blir det ren ångest
då är det inte kul..all kraft sugs in i det svarta hålet o jag
blir helt kaputt...
Nu är det så att min fantastiska sjukgymnast säger
just i detta område har människan sin urstyrka.
Det är ur denna mittpunkt i kroppen barnet tar kraft
till sitt första skrik..
Ett litet barn kan skrika hur länge som helst utan att
bli hes eller trött för det har full tillgång till sin styrka
i sitt centrum..
Det är nu jag börjar fundera..hur är det tänkt...
Varför har skapelsen satt uttömningspunkten på samma
ställe som urkraftskällan..
När det svarta hålet är några decimeter i diameter o ett
antal centimeter djup, fyllt med svart geggig förtvivlan
som fräter, är det minsann inte lätt att hitta nån styrka
där under..
Nu vet jag att den finns där för min sjukgymnast har
hjälpt mig att hitta den, urkraften alltså..det var inte lätt..
Men den går inte att ta miste på, urkraften...den är det totala
lugnet, styrkan o visdomen..
Problemet är bara att mitt svarta hål inte vill kännas vid
nån urstyrka o jag kan ju inte vara hos min sjukgymnast
hela tiden..
Nä, jag sänder en stark kritik till skapelsen som inte tänkt
till utan släppt igenom denna miss till människorna..
Väntar mig att skapelsen hör av sig o rättar till eller
ger mig ett verktyg att fixa detta produktionsfel..
MVH den för första gången "skapelsekritiska" människan Inger.