men bilden är bra !

första tanken  - oro

oroa sig tar mycket kraft o är till liten nytta

alltså, jag slutar oroa mig...

tyvärr så lyckas jag inte så bra...istället för att släppa

taget o låta allt ha sin gång så distanserar jag mig till

dom, det, som gör mig orolig...

vilket gör att jag inte vet vad som händer, har hänt,

vad dom gör, känner, har känt, så när jag närmar mig

igen är jag ännu oroligare för hur det är, går...

plus att jag ställt mig utanför...av egen kraft..

ja jag vet....

så nu är jag oroligare än nånsin o sorgsen, ja sorgsen

andra tanken - var är Svalorna

har dom flyttat redan o jag har missat det

måste kolla när dom drog ifjol

tredje tanken - val

jag har gjort bra val...sämre val...dåliga val...

livsfarliga val...val som visat sig vara livsavgörande,

o det långt, långt senare

var mina val tur o otur...

väl medvetna, gjorda med eftertanke o insikt...

eller är det mitt öde som styr mig...

antagligen allt o mer därtill som jag inte har en

blekaste aning om...lika bra så antar jag

(ja, jag är inne i en "valperiod" nu ser ni )

fjärde tanken - klimakteriet

har haft en del märkliga fysiska upplevelser på sista tiden...

typ "klimakteriekärring" typ...

härom dan dök ett faktum upp...49 år...snart 50...

paff...jag skojar inte...är helt paff

men visst är det så, nu går jag in i sista Qvinnliga fasen

i mitt liv...som verkat så långt bort...

det är verkligen inte lätt att fatta...

flickan i mig har inte villigt accepterat kvinnan i mig

undrar hur dom ska klara av att välkomna tanten

ja faktum är att om jag inte går o dör...

så är jag Gumma inom kort

detta leder då uppenbart till

femte tanken - tid

det går fort...fort som fasiken...eller...

i Fredas var jag sen...väntade på tvättmaskinen

en minut kvar...tittade på den röda digitala ettan

på displayens svarta bakgrund...en minut lika med en evighet

tänker att Moder Jord o hennes hemliga vänner har humor...

skojjar med oss, driver med oss...

ger oss extra tid...drar bort lite...gasar lite...bromsar

så vi inte ska bli så kaxiga, vi människor...

men vi människobarn fattar inte så bra alltid...

Moder Jord skakar på sitt huvud o ler åt oss...

lite sorgset o övergivet

men med mycken värme o kärlek

dagens bild

Hägring

nu åter in i verkligheten...

känns segt idag

vill bara skriva o måla

därav dagens filosofiska fylla antar jag

So long...