hjälpen blev till stjälp...

vid midsommar försvann FK igen...

jag ringde runt bland arbetsförmedlarna o fick

två namn som skulle vara till min hjälp...

den ena var chef, typ, o hänvisade mig vidare,

den andre var på semester.

fick ett brev från person nr 1..att jag nu var inne

i en fördjupad kartläggning och vägledning..

den ska ta slut den 28 Augusti...

Intyg ska skickas in var månad för att ersättning ska

betalas ut...den ska vara signerad av "anordnaren"...

jag har ju inte nån kontaktperson att nå nu i sommar..

sen har jag fixat allt själv förutom utfrågningarna..

så jag skickade in papperen utan signatur från "anordnaren" 

men fick igen dom lika fort o inga pengar så klart...

tur räkningshögen var tunn denna månad.

har börjat ringa o jaga AF-folket igen,

jag orkar snart inte med denna ovisshet mer...

i Tisdags fick jag tag i min nya kontaktperson...

han mumlade o fnissade o visste inget...

det spelade ingen roll vad jag frågade eller sa...

han mumlade bara att han inte hunnit sätta sig in i mitt

fall...den märkliga sanningen dök upp...

han kunde inte säga vad som ska hända,

vad dom vill jag ska göra,

hur rutinerna ser ut i detta skede,

han hade inget att erbjuda,

-vad tror du...frågade han mig...vad ska jag säga...

men i slutändan...

jag måste följa AF's koppel för att få pengar.

pengar som är...till vadå...tidsfördriv...

jag känner mig som en skurk...

skulle detta vara rätt, ska jag ha 75% sjukpenning

o själv jobba in resterande 25%..

för det är vad jag klarade...skriver klarade...

under sommarns ovisshet o rädsla har ångesten kommit

tillbak med stormsteg, sömnen är åt h-vete, tuggat sönder

en ny tand, kroppen har återgått till sitt stressbeteende...

Jag har sett fram emot att få börja leva aktivare igen,

ha en syssla att gå till, arbetskamrater...

jag är så trött...

men jag antar att jag måste ta mig ur AF's klor o det här

"åtgärdsprogrammet" innan jag stupar igen...

det kommer dom inte att gilla, riskerar då att bli

straffad, utförsäkrad, ja helt enkelt rättslös...

Just nu är jag bara liten, skräckslagen, uppgiven o rädd.

I Tisdags var jag så förbannad att jag var beredd att ställa

nån på AF till svars...live...tur Valter höll mig från att åka dit

o bråka...antar att det bara blivit värre.

ja så ser det ut här nu...

annars så är det gott i Tokskogen...

försöker ägna mig åt sånt som bygger o ger energi

o ber till Moder Jord att värmen ska komma åter !

må ni alla få vara frisk o krya i all evighet !!!