Spänningen

är ett mycket uttrycksfullt sätt att beskriva ett fenomen...
eller som folk här uppe tycker en fågel...
i vissa trakter samlingsnamn för mindre rovfågel, på
andra ställen gäller det bara Duvhök...

den var här i morse...
man vet utan att se den...allt blir tyst...stilla...
inte en ynka lilla Sparv verkar finnas på denna gård...
luften vibrerar...man känner oron...olusten...rädslan...Spänningen
Så kommer hon, svävar på låg höjd över gårdsplanen, i större o större cirklar
en störtdykning, sitter en stund i Björken bakom Anstun o väntar...
hon gör en vända till innan hon försvinner o på bara några minuter är allt
som vanligt, kvittrande o flygande småfågel överallt.

fick ingen bild av skönheten men kan berätta att jag
har en av få minnen från barndomen förknippad med denna känslan...
På bron "aat" hemma i Renbergs i Farfars knä...
hur han manade mig att va still o tyst för "Spänningen je jär"
snacka om spännande o fågeln tycktes större o farligare...kanske tog
den också små barn om den fick chansen..misstänker Farfar trodde det i vafall..

Ja den här fågeln o dess ande är med mig...har målat, skulpterat
o filosoferat över Spänningen för många år sen.
Men den är fortfarande med mig i mina bilder...
med mig sådär tyst men jag vet......

.