vi har kört 105 mil på tre dar
klättrat i utkikstorn (=träningverk)
suttit vid en sjö i en skog som inte lät ett knyst
njutit av storheten, solen, dofterna o en bok så klart.
lite senare än vi tänkt oss drog vi mot Holmsjö
en mål till hade vi..att se "Stockholmsgata naturreservat"
på hemvägen, en kanjon 5 mil söder om Åsele typ..
När vi sent om sider hittat dit hade solen dalat bak skogen
o hela upplevelsen blev desto mer dramatisk
om ni som jag är skräckslagen för höjder o har fullt utvecklad
fantasi, förstår ni min upplevelse...
skymningsljuset gör skuggorna djupare, tystnaden, fylld
av spänning, doft av gammal skog, mossa o sumpvatten...
vi går in i skogen, en fågel låter i närheten...
efter några hundra meter är vi i en annan värld,
gigantiska stenar, lodräta klippväggar o stup...
Gamla träd, träd med mossor o lav, döda träd liggandes..
grå sten, svart sten, ännu svartare grottöppningar, flyttblock höga som hus...
skuggorna mörknar, djupnar...döljer...
skulle inte för en sekund bli förvånad om Bergatrollet visat sig...
väl tillbak till bilen hade jag adrenalin uti örsnibbarna
o nackhåret stod rakt ut...
frusen o darrig......
sista milen hem i mörka höstnatten gick väl,
vi låg under varma täcken vid midnatt...
Ja, jag tar en dag i sänder som jag ska...
Bonden är i full huggning...
nu är en ny stund på Jorden...
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar