på solförmörkelsen gled isär en aning så himlafenomenet
kunde skymtas mellan skyarna...
Småsprang ner till vägen med två förvånade kattkompissar
i hasorna...tur nog hade jag kommit ihåg enbenstativet för
fingrarna var stelfrusna på nån minut...
Tyvärr är jag inte "haj" fotograf nog för att kunna återge
den verkliga känslan jag hade, men jag tror alla ser vad
det handlar om ändå....
.
Superfina bilder, Iluvit <3
SvaraRadera