vi som får leva...
den här kvällen har varit sådär varm o skön...
som den kvällen om allt skulle varit rätt...
just det...om saker o ting varit som dom ska...
sommarens första cykeltur till M...
Nu går det ju inte cykla dit du är eller hur...
Vad du fattas mig nu, i vår, i sommar, i höst...
Det kommer att bli märkligt o oliderligt att vänja
sig vid att inte ha dig min vän att cykla till längre...
om det alls går
Kära kära du....
vackert skrivet. Visst är det svårt att förstå att man inte längre kan lyfta telefon och säga hej....till nära och kära som inte längre finns.
SvaraRaderaFånga varje dag och njut, för livet väntar inte.
K Renée