ligger efter, måste bli riktigt fräsh om jag ska klara
ta igen detta innan det rotar igen totalt.
Tomten är väl inte helt förtappad efter förutsättningarna,
men huset är rent snuskigt vid det här laget.
Å inte har jag målat dörren o inte panelen till humlan o
snickarn kommer nästa vecka.
Ja jag vet, man ska tänka på vad man har gjort, inte har ogjort...
Jag ska vara glad att jag kan tänka o skriva, minns hur
det varit när jag bara satt som en sombie o glodde.
Nu kan jag göra "nåt" var dag.
Men jäv-r vad jag saknar effektivaInger ibland...
Omgivningen gillade henne inte alltid, korttänkt o småilsk.
En rätt ego typ som visste vad hon gjorde.
Skulle önska att jag hade lite av E-Inger kvar
att ta fram i nödlägen som detta.
Men det har jag inte, så jag gör på det nya sättet.
Tränar mitt tålamod, lägger energi på det jag kan göra nåt åt
o övar att leva i lugnet.
Så....vi...
Åker iväg två dar, vilar, får distans, lägger upp en plan o
hoppas inga överraskningar dyker upp som sabbar det hela.
Men först ska jag tork.... eller kanske inte, får se vad som blir
av denna dagen...
Här en liten dikt från våren 08.
Det bor ett barn i mitt bröst som har ont,
som slog sig, som gråter.
Hon bor med alla andra som också
vill berätta vad dom känner.
Jag kan bli så trött.
Inte på alla som bor i mig
utan på allt dom känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar