Igår söndag var läget fortfarande...måste skogen.
Min kompis Lasse dök upp så jag
tog med honom till mitt nya
kantarellställe.
Han har inget lokalsinne, han
hittar inte dit igen utan mig,
en bra svampkompis.
O det fanns svamp, Lasse stod på knä i blåbärs -riset o pep som ett barn.
- å kolla, å kolla, under mossan, å kolla..
Det var en syn för gudar, 120 kg överlycklig man.
Tänk vad skogen kan...
Kram gulle Lars för igår...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar