Det sker o vi vet det....

Det sker o vi vet det...
varje dag, varje natt....
inte som en oväntad händelse, nä...
utan kontinuerligt o planerat...
Men det är långt borta, så långt att
vi kan bära våra skygglappar stadigt
fastsatta runt förnuftet o känslorna...

I Fredas föll dom av, skygglapparna...
en rak höger gav oss en smäll som inte
gick att parera, komma undan..
här...i vårat Norge...barn o ungdomar..
död...döda....
som en dålig deckare men i verkligheten.

en trasig själ, ett skrumpnat hjärta...
sjuk, mycke sjuk o mycket farlig...
o där långt borta, drar dom fram..
inte bara en, utan många mycket trasiga
o mycket farliga själar...
Här en helvetesdag..där en helvetesvardag....

Sorg, förtvivlan, smärta, ångest, uppgivenhet...
mina känslor är tunga o grå...
mina skygglappar har alltid varit bedrövliga
o skinnet mitt är tunt...
o om jag inte vill sippa vin hela tin...så har jag
bara ett knep till, för att orka med känslorna o det är tanken...
tankens kraft...

så samtidigt som mitt hjärta gråter med Moder Jord o folken..
så tänker jag...det lever många barn på detta klot..
stora o små...nästan alla har hela själar o varma hjärtan.
Det är en härlig, kärleksfull o vacker värld vi bor i...
den lilla klick som drabbats av hatet...
ska inte på några villkor få odla sina känslor.

Vi lever på vårt klot alla på olika ställen med
olika förutsättningar beroende på klimat o natur...
men människorna är detsamma vart dom än bor...
vi är bra på att anpassa oss...därför klarar vi oss...
Vi är samma, vi människor...o alla barn är allas barn...

När jag tänker så här känns det lite bättre...
jag har mött många människor, varma omtänksamma
kärleksfulla, nyfikna o goa...från olika hörn av vårt klot.
Det kommer kanske att ta tid.......
men jag är övertygad om att kärleken kommer att väga tyngst.
Att omtanken blir viktigare än egot...
Att respekten för vårt långsamma klot kommer att bestämma hur vi lever.

Vi har arbete att utföra...allihop...
nån kanske bara tar ett steg..en annan springer..
huvudsaken är att vi går åt samma håll...

I min fantasi ser jag en hel värld vandra hand i hand...
o alla vill varandra väl, Moder Jord läker sakta när vi
stannar upp o försöker leva MED henne igen...
Människorna kutar inte längre runt utan går i sin takt
o tankarna får plats igen, ytan blir mindre viktig när själen
är frisk o harmonisk...hela människor på ett välmående klot.

Tänk om ni ville va med i min fantasi även ni !!!