sista veckorna har inte givit nån tid till eftertanke
inte alls, men dom har varit fulla med nya möten
o upplevelser...det har varit skitkul rent sagt...
Anstun är nu tom igen vilket jag hatar...
Det är det värsta med möten, det kommer alltid
ett avsked så småningom.
o avsked är svårt...riktigt svårt
den här dagen blir smockad den med
först jobb...sen stada o avskedsmiddag med
ungdomarna o de mina, Valter smiter hem till kossorna
för att hinna klart till kören...vi har insjung o spel för
nya ljudanläggningen ikväll...
jodå kroppen klagar vilt...fötterna o handlederna värker
staplar som ett fyllo när jag går
men snart varma dar in France så jag överlever
Kram från en lyckligt lottad böna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar