Jag skrämmer mig

ibland...nu är det andra ggn jag missat min
telefontid hos Dr M...
Ett samtal som är mycket viktigt för mig på
alla sätt...ett samtal som ska besluta hur stora
steg jag ska våga ta...steg som kommer att
påverka resten av mitt liv.

Men jag glömmer...o jag vet varför...
det är för mycke, kuggarna i mitt maskineri
börjar haka upp sig...o jag glömmer.
Det är mycket obehagligt att inte kunna lita på
sig själv...jag blir rädd för mig.

Dags att säga nej till nya göromål...bromsa tåget...
jag sa nej för en timme sen o känner mig
som en skit...men min kropp skrek åt mig att
neka o det gör mig glad att vi kan tala igen..

Kroppen min o jag vi möttes igen efter alla år
o har bestämt att vi ska va ilag resten av livet
i nöd o i lust...ja det gläder mig nå oerhört.
Nu ska vi ta hand om varandra så gott vi kan.

Ni ska också ta hand om er...
Kram